Jag var ständigt en sådan som fastnar så länge på ett jobb att man känner sig som en expert och den som många vänder till sig för att fråga om råd – varför skulle man då fundera på att bli konsult med korta uppdrag? Varför skulle jag vilja gå emot känslan att vara trygg i min roll och ständigt bli den som är ny på jobbet?
Bakgrund
I många år jobbade jag och kände att jag verkligen älskade att vara “gammal i gamet” och den som kan allt – känslan man uppnår efter ett antal år på samma plats eller samma roll.
Emellanåt utmanade jag mig själv med nya steg emot en klassisk karriär. Jag gillade inte känslan av att vara ny på jobbet och varje gång var det en investering för att åter vara “expert”. Att köra korta konsultuppdrag var fullständigt otänkbart.
Efter mycket vånda på ett jobb och efter en lång tid med veckor långt över 60 timmar per vecka och bristande förutsättningar att göra ett bra jobb, vilket hade tärt hårt på mig, så var dock mitt val rent krasst att antingen säga upp mig, eller att tveklöst gå rakt in i väggen. Det var otvivelaktigt mitt livs svåraste beslut. Samtidigt var det även det tveklöst bästa, när jag till slut insåg jag att jag var tvungen att säga upp mig för att gå vidare på ett vettigt sätt.
Steget vidare
Hur skulle jag lösa det – nu när jag hade sagt upp sig från ett jobb, utan att ha nästa jobb klart…?
Efter att jag självförvållat hade kastat mig in i arbetslöshet, så var min tanke att jag skulle ta ett konsultuppdrag, för att köpa mig några månaders tid, innan jag skulle hitta nästa permanenta roll. Och på den vägen är det, drygt tolv år senare…
Nyinsikter
Jag trodde som sagt att det skulle bli ett enda kortare uppdrag och att jag därefter skulle landa i en ny permanent tjänst i den traditionella karriärstrappan. Det jag dock insåg när jag började konsulta var att jag på ett helt annat sätt klev upp på tå när jag började mitt nya uppdrag. Självklart gör man det även när man börjar en ny permanent tjänst, men jag kände att det nu blev ännu mer fokus på att komma in snabbt, vilket fick mig att fokusera på ett helt annat sätt.
Även i kommande uppdrag är detta något jag har lärt mig att uppskatta massor – att tvinga mig själv upp på tå och visa mitt bästa jag så fort som möjligt. Numera brinner jag för att överträffa förväntningar och komma in i både siffrorna och själva verksamheten på snabbast möjliga sätt!
Är konsultlivet ytligt?
En vanlig förutfattad mening om konsultlivet är att man som konsult inte får komma in i organisationen på ett bra sätt. Min erfarenhet är precis motsatt!
Jag har i samtliga av mina uppdrag hittills känt mig lika välkommen som en anställd och nästan uteslutande fått vara med på aktiviteter med de anställda. Min känsla är att de som anlitar en konsult klokt nog inser att leveransen kommer att bli så mycket bättre om man bjuder på både information som umgänge med övriga organisationen. Och det är självklart otroligt uppskattat som konsult!
Man kan tro att man inte får några djupare kontakter med kollegorna som konsult, men hanterar man det rätt, så kommer man snabbt in. Några av mina bästa kollegor är de jag stött på som konsult! Även på den här fronten har jag kommit att uppskatta att utmana mig själv – hur snabbt kan man komma in i organisationen och bli en förhoppningsvis uppskattad kollega?
Hur skapar jag valmöjlighet?
Det är extremt viktigt att inte hoppa på uppdrag där jag inte är rätt person. Jag vinner inte på att inte kunna göra ett bra jobb, och uppdragsgivaren skulle kunna ha hittat en mer passande person. Därför lägger jag mycket vikt vid att inte bara hoppa på ett uppdrag, utan rätt uppdrag.
Man kan tro att konsultfirmorna tycker det är trist med folk som tackar nej, men min känsla är att så länge man är rimligt snabb och tydlig i återkopplingen, så är det inga hard feelings framöver. Tvärtom vill de kunna presentera en kandidat som är så väl anpassad som möjligt.
Men hur skapar man den valmöjligheten? Min enkla plan är att jag alltid tar ut mindre från mitt lilla bolag än jag drar in och sakta men säkert bygger upp en buffert i bolaget. Det gör att jag inte känner att jag måste hoppa på ett uppdrag bara för att, vilket förstås är en lyx i sig, men samtidigt något jag har planerat för under en längre tid. Det kommer att gynna både mig och kunderna framöver – och det har även gett mig chansen att ta lite ledigt för att kunna ställa upp för familjen i svårare tider.
Varför uppskattar jag konsultlivet?
Så, vad är det roliga med konsultlivet och varför är jag kvar, trots att det var tänkt som en kortare tillfällig lösning för drygt tolv år sedan? Med all ödmjukhet – jag får ofta frågan om jag kan tänka mig att stanna kvar som anställd hos uppdragsgivaren efter uppdraget, men än så länge har jag inte känt att det är aktuellt. Hur kommer det sig?
- Jag gillar verkligen utmaningen att tvinga mig själv upp på tå och leverera så bra som möjligt så fort som möjligt!
- Jag lär känna mängder av människor – även på djupet.
- Jag lär mig otroligt mycket i varje uppdrag – både rörande system, branscher och arbetssätt i allmänhet.
- Jag slipper nästan allt vad internpolitik heter, och börjar om på varje uppdrag (dessutom med en tom mailkorg…).
- Jag får en helt annan flexibilitet i mitt arbetsliv. Jobbar jag extra mycket, så fakturerar jag extra mycket och kan unna mig lite ledigt mellan uppdragen. Är det ett lugnare uppdrag, så behöver jag inte ledigheten. Jag gillar verkligen den dynamiken.
- Jag har byggt upp min egen lilla trygghet genom att inte vara beroende av att kortsiktigt hoppa på ett nytt uppdrag. Jag kan ofta välja att tacka nej till uppdrag där jag inte kommer till min rätta och istället fokusera på uppdrag där jag gör mig bättre.
Är du också en trygghetsnarkoman, som kanske innerst inne längtar efter något annat? I så fall hoppas jag att min berättelse har väckt din nyfikenhet och modet att titta närmare på konsultyrket. Varmt välkommen in i interimsbranschen och hoppas att vi ses framöver!
