Vilka är dina tre starkaste sidor? Vem är du i gruppen? Anser du dig vara flexibel och kan hålla många bollar i luften? Noggrann? Är du van vid många kontaktytor? Vi som har arbetat länge nog har säkert fått dessa frågor på en intervju.
Idag hör jag mest: ”Vilka utmaningar söker du i ditt nästa steg?”
Nå, vad är min utmaning? Jag svarade kvickt på frågan och samtalet fortlöpte. När jag kom hem funderade jag desto mer på frågan. För måste man hela tiden utmanas? Jag frågade några vänner vad deras utmaning är och fick svar som: ”Gå till jobbet, få allt gjort och gå hem i tid.”. En annan svarade ”Min utmaning är att få ett uppdrag där min kompetens kommer till användning.”. En tredje svarade glatt: ”Att arbeta med ekonomi är väl utmanande nog?”. Vad är en utmaning när man arbetar inom ekonomi? Vad exakt är utmanande? Kan utmaningen vara att inte arbeta övertid, att inte stressa inför en rapportering eller är det att kommunicera siffrorna i organisationen?
När jag kliver på ett nytt uppdrag är min första utmaning att lära känna systemet och mina närmaste kollegor. Det är utmanande, fast på ett annat sätt, för kollegorna när en konsult kommer in. Oftast har det skett en större förändring på bolaget och kanske en kollega har valt att sluta. Hela gruppen utmanas att ge information, osäkerhet kring arbetsbelastning är ytterligare en utmaning, och för min del handlar det om att vara produktiv ganska omgående. Efter ett tag när man har kommit lite längre in i uppdraget kommer nästa utmaning – att lära känna bolaget inifrån, andra chefer och kulturen. Några kollegor upplever fortfarande att det är utmanande med nya infallsvinklar och ibland en rädsla att nya arbetssätt ska presenteras.
Jag undviker att använda orden utmaning (tävling), utmana (tävla/strida), utmanande (trotsa/provocera), utmanar (utsätta någon för svårigheter) när jag är på uppdrag. Det ligger liksom en dimridå över att orden betyder ”kavla upp ärmarna och arbeta mera” för ekonomer. Orden används som varandras synonymer i vardagstal, och ofta i ett positivt sammanhang. Men förändring kan vara allt från ansträngande till välkomnande. Min utmaning är att hitta balansgången mellan det som alltid har varit och det som skulle kunna bli. Det är utmanade att få många kollegor att på en relativt kort tid få till en förbättring. Att hitta det där positiva sammanhanget.
Vid det här laget, i mitten på uppdraget, brukar jag känna exakt som min vän: ”Gå till jobbet, får allt gjort och gå hem i tid.”, det är en utmaning i sig (trots att jag vet att det sista inte kommer att ske). Att sätta samman en rapport och en analys kräver sin tid. Just nu vill jag inte hitta en post som inte stämmer överens mot budget.
Min utmaning är att på ett ödmjukt sätt försöka utmana mina kollegor att tänka i nya banor, lära sig se sambanden mellan bolaget, ekonomi och sin roll. Att ständigt utmana sig själva. Det är stressigt att hålla hög kvalitet, leverera i tid, ha lite för mycket på sitt bord och samtidigt tänka i nya banor. Det sker ofta att min uppdragsgivare ber om förändring, eller rättare sagt en lösning, på ett återkommande problem. I många fall har bolaget och/eller bolagets ekonomiavdelning ett problem och egentligen inte en utmaning.
När uppdraget börjar nå sitt slut är de första och största (?) utmaningarna förbi. Men finns det utmaningar i slutet på ett uppdrag? De sista utmaningarna såsom att hinna klart, stänga en del öppna poster, få till en smidig överlämning till min efterträdare… Ibland blir det verkligen ett maratonlopp med mjuk start och rusch på slutet.
Jag kommer tillbaka till frågan som ställdes under mötet: ”Vilka utmaningar söker du i ditt nästa steg?”. Var frågan relevant? Absolut. Jag svarar alltid vad som engagerar mig, väljer ett par genomförbara punkter, och avslutar med att fråga om det finns ett problem. Lika bra att få det avklarat – om det är ett problem iklädd en utmaning eller ej. Problem är väl något mycket svårare, och kräver en lösning? Men när det kommer till en utmaning, det är väl något av engångskaraktär som är svårt men som man kan klara? Du kan klara av 🙂
